Samverka med ett SMIL(e)

Idag fick jag och de andra deltagarna från Sverige tillsammans med våra samarbetspartners från Norge och Danmark se det fantastiskt spännande Naturvidenskabernes Hus. Vi fick testa på att bygga en robot med tekniklego (jättekul tyckte jag, som aldrig varit intresserad av teknik förrän jag påbörjade den här tjänsten och förstod vad det kunde innebära) och öva på våra skandinaviska språkkunskaper, för att efter lunch samlas i våra underarbetsgrupper. Jag fick där höra om flera goda exempel på samarbeten i Norge och Danmark och fick goda tips och idéer som jag ska sprida så gott jag kan. Det allra viktigaste för mig var dock erfarenhetsutbytet av det rent praktiska i att få samarbeten att fungera. Jag fick bekräftat att kommunikationen verkligen är a och o – båda parter måste ha diskuterat igenom förväntningarna på varandra och vara klara över syftet med samarbetet.

Det finns inte en motsvarande tjänst i Danmark eller Norge, däremot finns det naturligtvis motsvarande aktivitet. Till exempel har man i Norge genom ett projekt på Naturfagsenteret tidigare provat en modell där lärare friställts för att arbeta med samarbeten. Det är ett sätt att ge lärare som ändå arbetar med samarbetet utrymme, det vill säga se till att eldsjälarna inte brinner ut, och också en modell som ställer krav på kvalité i genomförandet eftersom läraren har tid avsatt för att arbeta med det. Resultaten hade varit blandade och är mycket värdefulla för mig i det fortsatta arbetet på fungerande strategier.

Ikväll blir det middag här på Norgaards Hojskole och i morgon blir det planering inför framtiden. Just nu är jag trött som bara den men även inspirerad som bara den. Härligt!7

Just nu sitter jag på en färja och laddar upp inför morgondagens SMIL(e)-konferenser i Bjerringbro. Det ska bli kul att få träffa mina ”kollegor” från Danmark och Norge. Jag hoppas på att ha med mig mycket inspiration, nya idéer och nya samarbetspartners hem!

En av de saker som ska diskuteras är kommunikationen. Hur sprider vi bäst information så att den når alla de den är relevant för på ett enkelt sätt? Det är en mycket viktig fråga i projektet, men även i mitt arbete som samordnare. Jag sitter och filar på ett inlägg om just detta, eftersom jag ofta får igång tankecellerna i det konkreta arbetet med materialet när jag sitter och skriver om tankarna bakom… och naturligtvis när jag kan idéstorma med andra, som jag ska få göra nu i två dagar!