Længe sedan!
Nu var det længe sedan jag bloggar så jag får gøra det med stil på danska :) Ska precis påbørja det grænsregionala møtet i min arbetsgrupp och berætta lite om vad jag bærjat gøra rent praktiskt - på måndag påbørjas 13 føretagsbesøk før niondeklassarna på Gullbrandstorpsskolan, och då ska vi førhoppningsvis æven bli filmade av Z-vision!
Balans är nyckelordet
Under hösten har jag inventerat läget gällande samverkan mellan skola och närsamhälle för att kunna förbättra och utveckla denna. Det är ingen lätt uppgift om den ska göras bra och få reella förändringar som resultat! En sak som Teknikdelegationen kommit fram till är att det krävs central samordning, och ja, jag tror också att kommunikationen och organisationen behöver få mer struktur – men inte så mycket att den blir stelbent och fyrkantig. Det behöver finnas enkla kanaler mellan skolan och närsamhället, och då behöver någon ha ansvaret för dem, men ansvaret får inte flyttas så långt att lärarna och representanterna från arbetsplatserna förlorar äganderätten till sina egna projekt. Samtidigt handlar kommunikationsproblemen om att det finns så många olika nivåer. Politikerna behöver ta beslut som stöttar processen. Tjänstemännen på förvaltningen behöver sträva åt samma håll som både politiker och de som faktiskt utför själva arbetet – lärare och elever. Arbetsplatser behöver få bra information och inte för mycket av den, alla lärare kan inte ringa till samma företag och fråga om de kan ställa upp på olika projekt till exempel.
Problemet är inte att det är ont om möjligheter utan att alla inte känner till dem, eller orkar och hinner ta tag i dem. Både företag och andra arbetsplatser ställer i de flesta fall glatt upp, och det finns en uppsjö aktörer som gärna vill in i skolan och arbeta med det entreprenöriella lärandet eller bli en del av undervisningen (ibland så många att lärarna inte hinner sålla och välja). Vissa centrala val är därför en arbetsbesparande fördel, men beslut och idéer som aldrig implementeras i verksamheten eller som inte passar in i verksamheten eftersom de fattats av någon som inte arbetar i den är snarast kontraproduktiva. Kanske sker detta även när alla arbetar med bra saker men på parallella spår utan att samarbeta. Här behövs också någon form av sammanförande faktor, något som jag kommer att försöka agera som de närmsta 1,5 åren. Samtidigt kan jag omöjligt göra detta ensam, men ett halvår efter att jag börjat med uppdraget är jag långt ifrån ensam! Ett nätverk har börjat ta form, ett nätverk som jag hoppas kan fortsätta utvecklas och förändra skolsituationen för många elever i Halmstad och Halland.
Allt det här är egentligen ganska självklart. Det är inga svåra ekvationer, ingen fantastiskt nyskapande slutsats. Precis som när det handlar om att gå ner i vikt finns det inte heller någon supermetod som enkelt och lätt löser alla problem, även om det ibland kanske kan verka så i reklamen. Det viktiga är att faktiskt göra, genomföra, kämpa med det enkla som ibland kan upplevas som svårt och tungt när det ska göras samtidigt som allt annat, men som i slutänden faktiskt ger mer energi och gör allt det andra lättare.
Ut i verkligheten
Idag har jag haft möte med Cecilia Persson på Gullbrandstorpsskolan och Paul Conradsson på Trönningeskolan. Det första mötet handlade om ett projekt vi ska dra igång tillsammans för att få ut elever på teknikföretag och det andra handlade om hur jag kan vara med i det fortsatta arbetet med det koncept som Paul har arbetat fram på Trönninge där elever får vara ute på företag och sedan arbeta med en uppgift kopplad till företagets verksamhet samt en presentation av själva företaget, vilket leder fram till en mässa där eleverna får visa upp sina resultat. Jag tycker konceptet är fantastiskt bra och något som borde spridas! I Getinge arbetar man med ett mycket liknande upplägg och där kommer jag också vara med och arbeta under våren. Dessutom är jag nu på gång att samarbeta med lärarna på Kvibilleskolan kring ett spännande Smil(e)-projekt där jag kommer att försöka hålla lite i omvärldsdelen. Mer om detta senare!
Första inlägget för året
Nytt år, nya idéer, nya möjligheter. Jag jobbar hårt med uppstart nu och bokar in möten för fullt, och nu är det inte möten som handlar om att diskutera abstrakta möjligheter längre utan konkreta skolprojekt. Det känns riktigt kul!!
Sammanfattning av terminen
Nu börjar det närma sig jul - och slutet av min första termin som samordnare. Det har varit en omtumlande resa och idag har jag skrivit en bra bit på min slutrapport som jag försöker fokusera på hur jag ska bygga vidare på resultaten jag lyckats med hittills. Jag har inte tackat nej till många erbjudanden men den här veckan fick jag tacka nej, efter att jag först lovat att komma vilket alltid är pinsamt, till Made By Kungsbacka. Jag hoppas att de får många besökare och att det blir fantastiskt i morgon även utan mig. Ibland är det lite slitsamt att sitta på flera stolar! Ett av de stora problemen med samordnandet är just att flera olika uppdrag ska sammansmälta i en helhet där alla vinner på det, och det är inte alltid lätt att ha den överblicken. När jag sitter och skriver känner jag mig ändå ganska nöjd med att ha hunnit med så pass mycket som jag har hunnit och med planerna för framtiden. Förhoppningsvis lyckas jag sätta ett rejält fotavtryck som blir kvar efter att jag slutar om ett och ett halvt år. Tiden går fort!
Jag önskar er alla en kreativ och entreprenöriell advent!
Nästa vecka ska jag få hälsa på i Trönninge för att se hur deras arbete med systerföretag fungerar. Den här veckan har jag diskuterat med lärare på Sturegymnasiet om att låta deras medieelever göra en dokumentär om mässan som elever på Getingeskolan ska genomföra i vår, en mässa som jag kommer att vara med och arrangera. Nästa termin har jag tänkt att ge mig ut på mer strukturerad turné på olika skolor för att presentera mig och vad jag kan göra, nu när jag själv vet lite vad jag kan göra :) Då kommer jag också få tillfällen att lära känna ännu fler av alla eldsjälar till lärare, rektorer och övrig personal som gör skolan till en dynamisk plats, något som är så otroligt viktigt i dagens verklighet, "där förändringen är det konstanta tillståndet och det enda som man kan vara säker på." (KomTek, Skolutveckling genom Entreprenörskap, s.6).
Jag önskar er alla en kreativ och entreprenöriell advent!
Att balansera på alla nivåer samtidigt
I onsdags var jag och pratade lite med Klas Jacobsson på Region Halland om mitt nya uppdrag som handlar om att samordna en regional grupp som ska arbeta med nya sätt att samverka med arbetslivet. En sak som Klas trycker på och som är oerhört viktig är att inte börja om från början. Vi ska i gruppen utgå från det som redan är gjort, till exempel i Företagsamt Halland. Sedan åkte jag på nätverksträff med Entris 2.0, där det var mycket intressanta diskussioner kring samordning. Vår föreläsare kom från Hultsfred, där det finns en färdig modell med en heltidsanställd samordnare som styr olika grupper och ser till att arbetet flyter men sällan är inblandad i de aktiviteter som faktiskt sker med eleverna. Det var många olika grupper och detta i vad vår föreläsare påpekade var en väldigt liten kommun. Frågan är hur man ska göra – för alla måste ju med! Elever, lärare, rektorer, skolchefer, förvaltningschefer, politiker, tjänstemän, företagare, företrädare för organisationer, alla måste på något sätt in i samma struktur och samverka från samma plattform, men utan att organisationen blir en stelbent byråkrati. Inte lätt! Det är något som jag kommer få sätta tänderna i många gånger de närmsta månaderna…
Sedan är det ju så att oavsett vilken nivå man befinner sig på eller vilken titel man har är det synsättet på kunskap och på lärande som avgör hur det fungerar med samverkan. Det är ju inte en slump att samtliga skolor som presenterade sig på den tvärvetenskapliga konferensen arbetade mot närsamhället – även om de inte påpekade det i sina presentationer, det framkom mer som en bisak – för det är en bisak för dem! Ett verktyg för att uppnå lärandet, och ett mycket viktigt verktyg, men fortfarande ett verktyg. Något som används för att det självklart höjer kvalitén på utbildningen. Ibland när jag tittar på hur skolan fortsätter i samma tröga spår och vägrar prova något nytt blir jag fruktansvärt frustrerad. Som Einstein sa: Att göra samma sak och förvänta sig ett annat resultat är vansinne! Ju längre jag arbetar med detta desto mer inser jag att roten till alla problem inte ligger i kommunikationen, i tiden, i resurserna eller i något annat praktiskt problem utan i de antaganden som finns på alla olika nivåer om vad skolan ”måste” vara och stå för. Och de antagandena som gör att samverkan inte fungerar går oftast stick i stäv med vad våra styrdokument egentligen säger om vi bara läser dem!
Dock kan jag villigt erkänna att jag själv sett samarbete mellan ämnen, samverkan med närsamhället och elevdemokratiska arbetsformer som hinder för utbildningen som ju jag ska ”ge” till mina elever från tid till annan, innan jag vaknade upp och tänkte efter. Det gick väldigt fort efter att jag kom ut som färdig lärare, men när lärarstudenter som har ett halvår kvar inte riktigt vet vad entreprenöriellt lärande är kanske det inte är så underligt att jag för fem år sedan inte insåg vinsterna i det. Därför måste högskolan med i arbetet, och det hoppas jag verkligen få vara med och bygga upp! Jag vill se en röd tråd från förskola till gymnasium, påbyggt med lärarutbildningen som pumpar ut nya, kreativa och väl förberedda lärare som har gott om verktyg för att ge eleverna en bättre utbildning. Den visionen gör mig lite varm i hjärtat… och jag vet också att lärarutbildningen redan idag arbetar hårt med att förbättras och jag vet också att även om jag klagade en del när jag gick där själv kan jag nu se att jag faktiskt fick med mig en hel del därifrån. Vi börjar långt ifrån från noll även om högskolorna i allmänhet inte är bra på att få med just det entreprenöriella lärandet i lärarutbildningen.
Idag har jag suttit och arbetat lite med faktisk, elevnära, verksamhet! Mina två första projekt som jag ska få vara med och arbeta med tillsammans med Getingeskolan respektive Gullbrandstorpsskolan har fått lite tid av mig idag och jag hoppas verkligen båda två projekten blir av och leder till fler projekt. Det där med att få med alla nivåer – lärare, rektorer, skolchefer och förvaltningschefer – gäller ju inte bara i kommunikationen och utvecklingen utan även för mig i det rent praktiska arbetet. Jag hoppas att efter jul vara ute ännu mer i verksamheterna och ”bli smutsig om fingrarna”.
Sedan är det ju så att oavsett vilken nivå man befinner sig på eller vilken titel man har är det synsättet på kunskap och på lärande som avgör hur det fungerar med samverkan. Det är ju inte en slump att samtliga skolor som presenterade sig på den tvärvetenskapliga konferensen arbetade mot närsamhället – även om de inte påpekade det i sina presentationer, det framkom mer som en bisak – för det är en bisak för dem! Ett verktyg för att uppnå lärandet, och ett mycket viktigt verktyg, men fortfarande ett verktyg. Något som används för att det självklart höjer kvalitén på utbildningen. Ibland när jag tittar på hur skolan fortsätter i samma tröga spår och vägrar prova något nytt blir jag fruktansvärt frustrerad. Som Einstein sa: Att göra samma sak och förvänta sig ett annat resultat är vansinne! Ju längre jag arbetar med detta desto mer inser jag att roten till alla problem inte ligger i kommunikationen, i tiden, i resurserna eller i något annat praktiskt problem utan i de antaganden som finns på alla olika nivåer om vad skolan ”måste” vara och stå för. Och de antagandena som gör att samverkan inte fungerar går oftast stick i stäv med vad våra styrdokument egentligen säger om vi bara läser dem!
Dock kan jag villigt erkänna att jag själv sett samarbete mellan ämnen, samverkan med närsamhället och elevdemokratiska arbetsformer som hinder för utbildningen som ju jag ska ”ge” till mina elever från tid till annan, innan jag vaknade upp och tänkte efter. Det gick väldigt fort efter att jag kom ut som färdig lärare, men när lärarstudenter som har ett halvår kvar inte riktigt vet vad entreprenöriellt lärande är kanske det inte är så underligt att jag för fem år sedan inte insåg vinsterna i det. Därför måste högskolan med i arbetet, och det hoppas jag verkligen få vara med och bygga upp! Jag vill se en röd tråd från förskola till gymnasium, påbyggt med lärarutbildningen som pumpar ut nya, kreativa och väl förberedda lärare som har gott om verktyg för att ge eleverna en bättre utbildning. Den visionen gör mig lite varm i hjärtat… och jag vet också att lärarutbildningen redan idag arbetar hårt med att förbättras och jag vet också att även om jag klagade en del när jag gick där själv kan jag nu se att jag faktiskt fick med mig en hel del därifrån. Vi börjar långt ifrån från noll även om högskolorna i allmänhet inte är bra på att få med just det entreprenöriella lärandet i lärarutbildningen.
Idag har jag suttit och arbetat lite med faktisk, elevnära, verksamhet! Mina två första projekt som jag ska få vara med och arbeta med tillsammans med Getingeskolan respektive Gullbrandstorpsskolan har fått lite tid av mig idag och jag hoppas verkligen båda två projekten blir av och leder till fler projekt. Det där med att få med alla nivåer – lärare, rektorer, skolchefer och förvaltningschefer – gäller ju inte bara i kommunikationen och utvecklingen utan även för mig i det rent praktiska arbetet. Jag hoppas att efter jul vara ute ännu mer i verksamheterna och ”bli smutsig om fingrarna”.
Full fart!
I onsdags gjorde jag två workshops tillsammans med ambassadörer för kvinnligt företagande, en för lärarstudenter och en för nior. Måste berätta mer om detta, det var superkul!
Nu befinner jag mig på konferens om tvärvetenskapligt arbete, vilket möjliggör för eleverna att arbeta med uppgifter utanför skolan. Har också träffat skolledare i en skola där naturvetenskapsprogrammet har ett mycket stort samarbete med Eurofins, ett av de största analysföretagen, vilket jag ska få veta mer om.
Precis som lärare som arbetar tvärvetenskapligt säger om sitt jobb, säger jag om mitt: Jag lär mig så väldigt mycket själv. Saker som jag aldrig förstått mig på är helt plötsligt helt förståeliga - och roliga!
Full fart, med andra ord!
2011-11-02: Igår orten med sting, idag storstan!
Igår var jag ute och presenterade mig för lärare som hade studiedag på Getingeskolan. Jag fick också en pratstund med rektor Stefan Ottosson kring den spännande omvärldsmässan som jag förhoppningsvis ska få var med och utveckla konceptet kring framöver. Den kan bli ett fantastiskt gott exempel på hur samverkan kan användas för att följa läroplanen och höja kvalitén i undervisningen. Ser fram emot att fortsätta med detta!
Idag har jag spenderat en hel dag med att öva på min norska och danska eftersom jag har haft möte med Kerstin Laue från NHO och mina Smil(e)-kollegor Hans-Ole Dyrseth, Håkan Cajander och inbjudande Niels Bo Christensen i Göteborg. Kerstin har arbetat med de frågor jag håller på med i många år och diskussionerna gav mig nya perspektiv och därmed nya arbetsuppgifter. Det handlar om att få en konkret strategi som fungerar både för att inspirera till samarbeten och för att strukturera dem så att de fungerar i win/winperspektivet. Vi diskuterade också skolledarens viktiga roll för att över huvud taget kunna genomföra väl fungerande samarbeten mellan skola och närsamhälle. Det är nödvändigt att ha pådrivande personer på alla nivåer från politiker via förvaltningschefer och rektorer ”ner” till läraren – ”ner” inom citationstecken eftersom det är läraren som faktiskt gör arbetet, så kanske borde man säga upp till läraren istället. Jag läste någonstans att en bra chef är den som ser sig som sina anställdas betjänt, det vill säga se till att de som gör arbetet får de absolut bästa förutsättningarna. Detta borde gälla för de som styr lärare, men är även något vi lärare kan tänka på i relationen till eleverna. Kanske är inte vi lärare där för att styra över eleverna utan för att stötta dem i deras utveckling – för visst sker lärandet hos eleverna, inte hos oss? Undervisningen är ett medel, inte ett självändamål, precis som samverkan är ett medel för att nå högre kvalité i lärandet, inte ett mål i sig.
Idag har jag spenderat en hel dag med att öva på min norska och danska eftersom jag har haft möte med Kerstin Laue från NHO och mina Smil(e)-kollegor Hans-Ole Dyrseth, Håkan Cajander och inbjudande Niels Bo Christensen i Göteborg. Kerstin har arbetat med de frågor jag håller på med i många år och diskussionerna gav mig nya perspektiv och därmed nya arbetsuppgifter. Det handlar om att få en konkret strategi som fungerar både för att inspirera till samarbeten och för att strukturera dem så att de fungerar i win/winperspektivet. Vi diskuterade också skolledarens viktiga roll för att över huvud taget kunna genomföra väl fungerande samarbeten mellan skola och närsamhälle. Det är nödvändigt att ha pådrivande personer på alla nivåer från politiker via förvaltningschefer och rektorer ”ner” till läraren – ”ner” inom citationstecken eftersom det är läraren som faktiskt gör arbetet, så kanske borde man säga upp till läraren istället. Jag läste någonstans att en bra chef är den som ser sig som sina anställdas betjänt, det vill säga se till att de som gör arbetet får de absolut bästa förutsättningarna. Detta borde gälla för de som styr lärare, men är även något vi lärare kan tänka på i relationen till eleverna. Kanske är inte vi lärare där för att styra över eleverna utan för att stötta dem i deras utveckling – för visst sker lärandet hos eleverna, inte hos oss? Undervisningen är ett medel, inte ett självändamål, precis som samverkan är ett medel för att nå högre kvalité i lärandet, inte ett mål i sig.
Workshop 20/10
Förra veckan hade jag det stora nöjet att träffa intresserade vad jag först trodde skulle vara främst lärare men som visade sig vara även förskollärrarstudenter, utvecklingsstrateger och rektorer. Jag och två ambassadörer för kvinnors företagande från Tillväxtverket höll i en workshop som vi kallade "Närsamhällets möjligheter". Det var spännande och roliga diskussioner och några nya kontakter knöts inför framtiden. Jag börjar bli liite synlig nu, och få lite mer koll på vilka problem lärare ute på skolor i Halmstad upplever. Tack så mycket deltagarna!
Jag fick också möjligheten att hälsa på bland annat Hjältebolaget och Framtidsfröna. Tänk vad mycket bra verksamheteter det finns därute!
Sammantaget en bra dag med goda idéer att ta med sig på vägen. Mot framtiden!
2011-10-19: Mycket att se fram emot
Jag är faktiskt lite nervös. I morgon är det dags att leda workshopen “Närsamhällets möjligheter” på den av RUC anordnade dagen om entreprenörskap i skolan. Det ska bli roligt och jag hoppas verkligen jag har något att ge deltagarna, något de inte redan har koll på och som de känner är meningsfullt. En sak som vi som entreprenörer inte får vara rädda för är att tro på vår egen förmåga. Eleverna ska känna att de har något att bidra med, att deras förmågor värderas ”på riktigt”. Nu sitter jag här och hoppas att jag, som en sann entreprenör, utifrån mina förutsättningar har skapat något, i samarbete med två livs levande och för skolan bokningsbara egna företagare, som ska inspirera till framtida samarbeten.
Det ser också ut som att jag i vecka 44 inte bara ska få återse Niels Bo och Hans-Ole för att diskutera en handbok för de som vill samverka, utan också ska få komma ut och träffa en hel drös med aktiva lärare, varav några håller på med ett projekt som jag hoppas få bli inblandad i.
Idag har jag suttit och skrivit samman en del av det jag kommit fram till hittills. Halvårsrapporten börjar närma sig! Jag hoppas att alla ni därute på Smil(e)-skolorna känner att ni kommit igång ordentligt. Jag känner att jag genom mitt uppdrag börjar öka min förståelse för skolvardagen på andra stadier än gymnasiet. När det gäller genusperspektivet, som ju ska genomsyra alla aktiviteter i Smil(e), visste jag redan innan att vi andra har mycket att lära av arbetet ute på förskolorna.
Den 15 november har jag blivit inbjuden på en nätverksträff där inbjudan inenhåller följande:
Tema:
Från ide till handling!
eller varför inte….
Handla och få en idé!
I alltför många fall diskuteras samverkan mellan skola och omvärld utan att det blir något konkret av det. Alla har en vilja att samverka men få gör det.
Alltså med andra ord, precis det jag nu har gjort. Pratat och diskuterat och läst på och mött inspiration och vill en himla massa – men det konkreta resultatet, det är på G fortfarande! Jag hoppas att jag kan åka och få fler idéer än de som redan finns i min lilla bank.
I morgon rapporterar jag om hur workshopen gick, hörs då!
Det ser också ut som att jag i vecka 44 inte bara ska få återse Niels Bo och Hans-Ole för att diskutera en handbok för de som vill samverka, utan också ska få komma ut och träffa en hel drös med aktiva lärare, varav några håller på med ett projekt som jag hoppas få bli inblandad i.
Idag har jag suttit och skrivit samman en del av det jag kommit fram till hittills. Halvårsrapporten börjar närma sig! Jag hoppas att alla ni därute på Smil(e)-skolorna känner att ni kommit igång ordentligt. Jag känner att jag genom mitt uppdrag börjar öka min förståelse för skolvardagen på andra stadier än gymnasiet. När det gäller genusperspektivet, som ju ska genomsyra alla aktiviteter i Smil(e), visste jag redan innan att vi andra har mycket att lära av arbetet ute på förskolorna.
Den 15 november har jag blivit inbjuden på en nätverksträff där inbjudan inenhåller följande:
Tema:
Från ide till handling!
eller varför inte….
Handla och få en idé!
I alltför många fall diskuteras samverkan mellan skola och omvärld utan att det blir något konkret av det. Alla har en vilja att samverka men få gör det.
Alltså med andra ord, precis det jag nu har gjort. Pratat och diskuterat och läst på och mött inspiration och vill en himla massa – men det konkreta resultatet, det är på G fortfarande! Jag hoppas att jag kan åka och få fler idéer än de som redan finns i min lilla bank.
I morgon rapporterar jag om hur workshopen gick, hörs då!
Kommunikation
The single biggest problem in communication is the illusion that it has taken place.
George Bernard Shaw
När två världar möts är det viktigt att vara medveten om vad motparten inte har förförståelse för och behöver veta för att känna sig bekväma i situationen. Jag vet som lärare att det jag tror att jag kommunicerat (till eleverna) inte alltid är det de hört och att det jag ser som självklart inte alls är självklart för dem. Under mina lärarår har min förmåga och min strategi i kommunikationen utvecklats enormt. I mitt arbete som samordnare har jag insett att samma utveckling som jag varit med om i mötet mellan lärare och elev behöver komma till i mötet mellan skola och närsamhälle. Det behövs en strukturerad plan där alla parter är fullt medvetna och fullt överens om syftet med samverkan, vilka förväntningar som ställs på respektive medverkande och hur processen kommer att gå till steg för steg.
Tyvärr uttrycker flera företagare jag träffat att processen tycks vara ogenomtänkt och att de inte känner sig uppskattade eller välkomna när de söker samarbeten med skolan. Samtidigt kämpar lärare ute på skolorna med att få ihop samarbeten på övertid eftersom de inte får tid avsatt för detta men ändå känner att det är så värdefullt att de inte kan låta bli att söka möjligheterna. Dels handlar det med andra ord om arbetsformer och att hitta projekt där den tid som krävs finns för de som är inblandade, och dels om en klar kommunikation. Den första delen kräver, tror jag, framförallt rektorer och chefer som är aktiva, engagerade och deltar i arbetet med utbyten. De som gör själva jobbet måste ha stöd i den struktur de befinner sig i (vilket också är en av grunderna för SMIL(e)-projektet i helhet). Den andra delen handlar om smörjmedel och det är här jag kommer in. Strategierna för samarbete bör innehålla dokument, databaser och webbplatser som förenklar och styr samarbetena, så att två verksamheter som är främmande för varandra får en gemensam grund att stå på. Frågan är dock hur detta blir en genväg istället för en omväg – hur verklighetens krav och behov kan styra uppkomsten av smörjmedel. Samverka.nu är ett bra exempel på ett verktyg som inte är direkt efterfrågat av de intressenter som tanken är att det ska innehålla. Kanske vill intressenterna egentligen ha verktyget, men vet inte om det, eller kanske blir det ännu ett ställe att logga in på och administrera, ännu ett steg i att-göra-listan som bara växer och till slut aldrig omsätts i handling. Jag tror dock på en samlingsplats som knyter samman alla trådar, och jag tror samverka.nu kan bli en sådan samlingsplats. Om inte, behöver vi något annat istället som gör det enkla som blir svårt enkelt igen – som stöttar samarbeten som gör undervisningen lättare och sparar tid samtidigt som vi uppfyller vad som står i våra nya styrdokument.
2011-10-13: Dags för goda exempel!
Igår blev min lugnaste dag som samordnare hittills eftersom jag inte mådde så bra och inte orkade få så mycket gjort. Det får bli att pyssla lite i helgen istället, för nästa vecka är det dags att hålla i en workshop och vecka 45 en till, som jag nu också har gäster till! Jätteroligt!
Sedan har jag också nästa vecka ett möte med en lärare, som ska få bli ett av de goda exempel som visar hur det kan gå till i Halmstad (hoppas jag). Det är dags att jag får igång eller följer lite faktiska aktiviteter som kan dra med sig fler - och komma fram till hur jag kan hjälpa till och vad som behövs i framtida aktiviteter!
Dessutom hade jag i förra veckan ännu ett inspirerande möte, denna gången på Arbetsmarknadsenheten, med en person som jobbar med liknande uppgifter som jag gör. Jag tror det nu börjar formas ett nätverk och att jag vet vilka mina partners i arbetet är. Det är ett superviktigt steg för att få hållbarhet och mening i arbetet, att vi alla som arbetar med liknande frågor kan jobba ihop oss!
Dessutom har jag ett jätteroligt erbjudande inte bara till mig utan till alla skolor i Halmstad som jag snart ska få ut - det var tyvärr en av de saker jag inte orkade med att få gjort igår. Idag mår jag bättre och är på gång igen, men eftersom jag har lite annat också på mitt bord får jag som sagt få ut detta i helgen. Spännande, eller hur? Det är också en sak till som visar att det nu börjar bli konkreta resultat i mitt arbete, något jag är väldigt glad för. Jag vill inte bli en skrivbordsprodukt som sitter och skriver fina ord för mig själv, även om jag insett att jag måste producera dokument också, men hellre färre dokument och strategier som verkligen används än ett bibliotek som ingen vet om.
Det jag också snart är redo att sammanfatta är de plus och de problem som tycks finnas när det gäller samverkan. Problem som vi sedan kan lösa gemensamt, inte minst eftersom jag snart får ännu en uppdragsgivare att arbeta för, som jag får berätta mer om sedan när det är helt klart. Det tror jag kommer göra mitt arbete ännu mer hållbart och lättare att genomföra. Skönt att pusselbitarna nu börjar falla på plats...
Mycket att återkomma till, med andra ord. Just nu skissar jag på lösningar för ett av de större problemen - kommunikation. Hur minimeras bruset, som ni som läst lite kommunikationskunskap vet vad det är, i samverkanskommunikation? Det har jag också ett halvt inlägg färdigt här på bloggen om, så snart ska ni få ta del av fler av mina tankar :)
Sedan har jag också nästa vecka ett möte med en lärare, som ska få bli ett av de goda exempel som visar hur det kan gå till i Halmstad (hoppas jag). Det är dags att jag får igång eller följer lite faktiska aktiviteter som kan dra med sig fler - och komma fram till hur jag kan hjälpa till och vad som behövs i framtida aktiviteter!
Dessutom hade jag i förra veckan ännu ett inspirerande möte, denna gången på Arbetsmarknadsenheten, med en person som jobbar med liknande uppgifter som jag gör. Jag tror det nu börjar formas ett nätverk och att jag vet vilka mina partners i arbetet är. Det är ett superviktigt steg för att få hållbarhet och mening i arbetet, att vi alla som arbetar med liknande frågor kan jobba ihop oss!
Dessutom har jag ett jätteroligt erbjudande inte bara till mig utan till alla skolor i Halmstad som jag snart ska få ut - det var tyvärr en av de saker jag inte orkade med att få gjort igår. Idag mår jag bättre och är på gång igen, men eftersom jag har lite annat också på mitt bord får jag som sagt få ut detta i helgen. Spännande, eller hur? Det är också en sak till som visar att det nu börjar bli konkreta resultat i mitt arbete, något jag är väldigt glad för. Jag vill inte bli en skrivbordsprodukt som sitter och skriver fina ord för mig själv, även om jag insett att jag måste producera dokument också, men hellre färre dokument och strategier som verkligen används än ett bibliotek som ingen vet om.
Det jag också snart är redo att sammanfatta är de plus och de problem som tycks finnas när det gäller samverkan. Problem som vi sedan kan lösa gemensamt, inte minst eftersom jag snart får ännu en uppdragsgivare att arbeta för, som jag får berätta mer om sedan när det är helt klart. Det tror jag kommer göra mitt arbete ännu mer hållbart och lättare att genomföra. Skönt att pusselbitarna nu börjar falla på plats...
Mycket att återkomma till, med andra ord. Just nu skissar jag på lösningar för ett av de större problemen - kommunikation. Hur minimeras bruset, som ni som läst lite kommunikationskunskap vet vad det är, i samverkanskommunikation? Det har jag också ett halvt inlägg färdigt här på bloggen om, så snart ska ni få ta del av fler av mina tankar :)
2011-10-05: Nu snurrar det fort!
Förra veckan sprang jag runt så mycket att jag inte tog mig tid att sätta mig vid bloggen. Det får inte upprepas om jag nu ska samla på mig lite läsare!! Det är viktigt i bloggar, precis som i alla kommunikationssammanhang, att ha uppföljning och aktuell information hela tiden. Då kan ju inte den som ska inspirera andra själv misslyckas med detta.
På tal om det – jag har smått chockats av lärare som tar över elevbeteenden. Vad är det som gör att lärare inte kommer i tid, pratar under föreläsningar eller för den delen inte ringer upp ett företag de lovat ringa? Naturligtvis är ”lärare” här lika generellt som ”elev” är, det finns många fantastiska underbara energiknippen till lärare som jag har haft förmånen att träffa. Men det finns också de som inte orkar, har stöd uppifrån, hinner eller bryr sig tillräckligt mycket för att ta tillvara på möjligheterna som finns. Om mina elever hade betett sig på detta sätt hade jag frågat mig ”varför”? Varför gör de detta val? När vi hittar svaret på den frågan kan vi också hitta lösningen. En del av de här svaren börjar nu formulera sig klarare och klarare i mitt huvud efter fantastiskt inspirerande möten med t.ex. Ung Vision i Varberg (tack för i torsdags!). Idag har jag suttit i Helsingborg och pratat med kreativa och inspirerande Lena Salomonsson på STEPS, Ingrid Thuresson som jag vill bli som när jag blir stor (vilken häftig människa och projektledare!) och Gerhard Gunnarsson från ENTRIS 2.0, som kan bli en riktigt bra samarbetspartners.
Koncepten och idéerna haglar, med andra ord, men då kommer vi till stötestenen som tycks ha varit densamma under många år: Hur får vi kommunikationen, överenskommelserna, samarbetet tydligt för båda parter och enkelt för båda parter? Om vi nu gör fina strategier, enkla handböcker och klara koncept att bara använda dagen efter – hur får vi intresset för dem och efterfrågan på dem att höjas? Det är inget litet uppdrag, och det är nog först nu jag börjar förstå vad de egentliga problemen egentligen är. Möjligheterna är dock enorma… och ännu så länge har jag en hel del tid kvar. Det ska bli spännande att se vart jag landar till slut, och vart alla sidospår beger sig. När man befinner sig i de kreativa sammanhang jag får göra i min tjänst som samordnare dyker det titt som tätt upp idéer som kan bära långt in i framtiden, idéer som jag hoppas jag snart kan berätta mer om eftersom de är på väg att förverkligas!
På tal om det – jag har smått chockats av lärare som tar över elevbeteenden. Vad är det som gör att lärare inte kommer i tid, pratar under föreläsningar eller för den delen inte ringer upp ett företag de lovat ringa? Naturligtvis är ”lärare” här lika generellt som ”elev” är, det finns många fantastiska underbara energiknippen till lärare som jag har haft förmånen att träffa. Men det finns också de som inte orkar, har stöd uppifrån, hinner eller bryr sig tillräckligt mycket för att ta tillvara på möjligheterna som finns. Om mina elever hade betett sig på detta sätt hade jag frågat mig ”varför”? Varför gör de detta val? När vi hittar svaret på den frågan kan vi också hitta lösningen. En del av de här svaren börjar nu formulera sig klarare och klarare i mitt huvud efter fantastiskt inspirerande möten med t.ex. Ung Vision i Varberg (tack för i torsdags!). Idag har jag suttit i Helsingborg och pratat med kreativa och inspirerande Lena Salomonsson på STEPS, Ingrid Thuresson som jag vill bli som när jag blir stor (vilken häftig människa och projektledare!) och Gerhard Gunnarsson från ENTRIS 2.0, som kan bli en riktigt bra samarbetspartners.
Koncepten och idéerna haglar, med andra ord, men då kommer vi till stötestenen som tycks ha varit densamma under många år: Hur får vi kommunikationen, överenskommelserna, samarbetet tydligt för båda parter och enkelt för båda parter? Om vi nu gör fina strategier, enkla handböcker och klara koncept att bara använda dagen efter – hur får vi intresset för dem och efterfrågan på dem att höjas? Det är inget litet uppdrag, och det är nog först nu jag börjar förstå vad de egentliga problemen egentligen är. Möjligheterna är dock enorma… och ännu så länge har jag en hel del tid kvar. Det ska bli spännande att se vart jag landar till slut, och vart alla sidospår beger sig. När man befinner sig i de kreativa sammanhang jag får göra i min tjänst som samordnare dyker det titt som tätt upp idéer som kan bära långt in i framtiden, idéer som jag hoppas jag snart kan berätta mer om eftersom de är på väg att förverkligas!
Naturvidenskabernes Hus i underbar morgonsol...
Inspirationen tycks skina över oss idag:)
2011-09-19: SMIL(e)-konferens dag 1
Idag fick jag och de andra deltagarna från Sverige tillsammans med våra samarbetspartners från Norge och Danmark se det fantastiskt spännande Naturvidenskabernes Hus. Vi fick testa på att bygga en robot med tekniklego (jättekul tyckte jag, som aldrig varit intresserad av teknik förrän jag påbörjade den här tjänsten och förstod vad det kunde innebära) och öva på våra skandinaviska språkkunskaper, för att efter lunch samlas i våra underarbetsgrupper. Jag fick där höra om flera goda exempel på samarbeten i Norge och Danmark och fick goda tips och idéer som jag ska sprida så gott jag kan. Det allra viktigaste för mig var dock erfarenhetsutbytet av det rent praktiska i att få samarbeten att fungera. Jag fick bekräftat att kommunikationen verkligen är a och o – båda parter måste ha diskuterat igenom förväntningarna på varandra och vara klara över syftet med samarbetet.
Det finns inte en motsvarande tjänst i Danmark eller Norge, däremot finns det naturligtvis motsvarande aktivitet. Till exempel har man i Norge genom ett projekt på Naturfagsenteret tidigare provat en modell där lärare friställts för att arbeta med samarbeten. Det är ett sätt att ge lärare som ändå arbetar med samarbetet utrymme, det vill säga se till att eldsjälarna inte brinner ut, och också en modell som ställer krav på kvalité i genomförandet eftersom läraren har tid avsatt för att arbeta med det. Resultaten hade varit blandade och är mycket värdefulla för mig i det fortsatta arbetet på fungerande strategier.
Ikväll blir det middag här på Norgaards Hojskole och i morgon blir det planering inför framtiden. Just nu är jag trött som bara den men även inspirerad som bara den. Härligt!7
