Varför är samverkan med närsamhället en fråga om genus?
Genus, vårt sociala kön eller könsrelaterade normer, kan ge dig som pedagog nya glasögon att analysera din undervisning med hjälp av. Genusteori är som alla andra teorier generell vilket innebär att det alltid kommer finnas undantag, människor som tycks motsäga teorin, men de processer som producerar och reproducerar genus påverkar oss alla mer eller mindre märkbart. Människan är en flockvarelse som lockas av konformitet och undviker stigma. En del av de begränsningar detta medför faller in under hur vi förväntar oss att flickor och pojkar, kvinnor och män ska bete sig. Genus är lika närvarande i pojkars som i flickors liv, även om flickornas begränsningar diskuteras mer än pojkarnas när vi rör oss på området matematik, naturvetenskap och teknik.
Begränsningarna handlar om vilka förmågor vuxenvärlden undermedvetet uppmuntrar spädbarn, små barn och ungdomar att utveckla. Barn är mycket duktiga på att känna av vad föräldrar, lärare och kompisar förväntar sig och vad som genererar mest positiv respons. Genusteori behöver inte vila på tanken att de biologiska skillnaderna mellan olika människor är försumbara, även om det finns gott om teoretiker som pekar på de stora skillnaderna inom könen i jämförelse med emellan dem. Däremot finns det förmågor, egenskaper och handlingsmönster som är så kulturellt, geografiskt och tidsmässigt bundna att de omöjligt kan bero på de få fysiska skillnader som finns mellan kvinna och man. I dessa fall kan genusteori förklara varför skillnaderna finns. Den naturliga fortsättningen är att då identifiera oönskade verkningar av de rådande normerna och försöka motverka dem, det vill säga förändra normerna. En person kommer aldrig att kunna förlora sitt genus, däremot kan genus bli allt mer likt olika personer emellan (och därmed ge mer lika möjligheter och begränsningar) genom ett medvetet arbete. I detta arbete har skolan naturligtvis en viktig del som den socialisationsarena där barn spenderar mest tid utanför hemmet.
Kompensatorisk pedagogik
Det kanske mest omdebatterade sätt att göra detta på är att arbeta med kompensatorisk pedagogik, vilket innebär att pedagogen kompenserar för att jämna ut förutsättningarna. Pojkar uppmuntras och utmanas att utveckla förmågor och egenskaper som främst tillskrivs flickor och tvärtom. Detta betyder inte att alla pojkar till exempel har svårt att uttrycka känslor eller att alla flickor är rädda för att ta risker. Även om vi i skolan strävar efter att behandla alla som individer är det i praktiken omöjligt att aldrig generalisera och genom detta ge de allra flesta i en grupp fördelar genom ett visst förhållningssätt. Kompensatorisk pedagogik kan ske i könsuppdelade grupper, där flickor till exempel får prova på teknik utan pojkarnas närvaro och inflytande, eller i blandade grupper, där pedagogen till exempel medvetet uppmuntrar pojkar att skapa goda relationer i ett grupparbete utan att flickorna får lov att ge med sig och ta den ”ordningsamma” rollen.
Att synliggöra normer
En viktig del av att begränsa de negativa följderna av normer som ingår i nuvarande genus är att synliggöra och uppmärksamma dem. Det kan handla om att diskutera hur mycket plats flickor respektive pojkar får i klassrummet och varför med eleverna. När de själva börjar se den generella bilden kan de också medvetet motarbeta den. De kan också ifrågasätta sin egen världsbild när de får verktygen att göra det vilket kan ge dem modet att bryta normerna. Det osynliga självklara blir det synliga, möjligt att ifrågasätta. En del av genus är vem vi förväntas bli attraherade av och på vilket sätt vi förväntas bli detta, ett område som fortfarande kan orsaka psykiskt lidande och förtryck. Det kan handla om tvånget att som tonårspojke vilja ha sex, sättet vi klär oss på för att vara attraktiva på ett för vårt kön korrekt sätt eller om den plågsamma processen att komma ut.
Förebilder
Barn och ungdomar lär sig från människor i sin närhet vilka roller och möjligheter som finns. Det finns gott om exempel från verkligheten, från skönlitteraturen och från filmen hur svårt det är att se en framtid som ingen annan tycks ha eller som inte förväntas av en. Genom att få träffa vuxna som inte följer de normer barnen hittills träffat på kan de vidga sina vyer och se nya möjligheter. Ett enda möte kan förändra en hel framtid.
Skolans möjligheter genom samverkan med närsamhället
Alla de tre exempel jag hittills beskrivit kan genomföras genom samverkan med närsamhället. Den kompensatoriska pedagogiken, att få prova på nya aktiviteter som hittills inte tyckts möjliga eller intressanta, är vanlig framförallt för tjejer. Det kanske är det allra enklaste, att skicka könsuppdelade grupper till olika aktörer i samhället för att på ett naturligt sätt men utan att kunna gömma sig bakom att ”låt tjejerna göra det, vi tittar på” prova på något som kanske senare blir ett yrkesval.
Det är alltid lättare att uppmärksamma normer utanför den egna sfären. Genom att skicka med eleverna verktyg i form av specifika frågor kan de beskriva och sedan reflektera över och diskutera genus på olika arbetsplatser. Dessa erfarenheter och diskussioner kan sedan relateras till vad som händer i klassrummet. Skönlitteratur och film kan användas både som diskussionsmaterial för att upptäcka normerna och för att ge förebilder, om än fiktiva.
När skolan tar in gästföreläsare eller anordnar besök kan en del av urvalsprocessen handla om vilken sorts personer eleverna får träffa. Finns två likvärdiga barnmorskor, låt den som är man ta hand om presentationen! Finns det möjlighet att hitta en person som både kan spränga normer och informera om det eleverna arbetar med för tillfället ger det dubbel inlärning. Arbete med genusfrågor handlar om skolans värdegrund och ska därmed vara närvarande i alla ämnen och kurser. Det finns också gott om innehåll inom ämnena som går att pricka av och betygsätta under teman som behandlar genus.
Ingen lärare kan hävda att frågor om genus är irrelevant i just hens undervisning. Ingen lärare kan undanta sig från ansvaret att själv ta på sig genusglasögonen. Ingen lärare kan heller hävda att hen är neutral i sin yrkesutövning. Genusteoretiker har gott om forskning som pekar på att vi alla omedvetet reproducerar normerna, även om vi till mindre eller större del är medvetna om dem. Samtidigt kan vi göra medvetna satsningar för att ändra vårt förhållningssätt. En förändring måste alltid börja med dig själv, och ett sätt att göra det med stöd från andra är att samverka med närsamhället. Utnyttja de resurser som finns!
