Under hösten har jag inventerat läget gällande samverkan mellan skola och närsamhälle för att kunna förbättra och utveckla denna. Det är ingen lätt uppgift om den ska göras bra och få reella förändringar som resultat! En sak som Teknikdelegationen kommit fram till är att det krävs central samordning, och ja, jag tror också att kommunikationen och organisationen behöver få mer struktur – men inte så mycket att den blir stelbent och fyrkantig. Det behöver finnas enkla kanaler mellan skolan och närsamhället, och då behöver någon ha ansvaret för dem, men ansvaret får inte flyttas så långt att lärarna och representanterna från arbetsplatserna förlorar äganderätten till sina egna projekt. Samtidigt handlar kommunikationsproblemen om att det finns så många olika nivåer. Politikerna behöver ta beslut som stöttar processen. Tjänstemännen på förvaltningen behöver sträva åt samma håll som både politiker och de som faktiskt utför själva arbetet – lärare och elever. Arbetsplatser behöver få bra information och inte för mycket av den, alla lärare kan inte ringa till samma företag och fråga om de kan ställa upp på olika projekt till exempel.

Problemet är inte att det är ont om möjligheter utan att alla inte känner till dem, eller orkar och hinner ta tag i dem.  Både företag och andra arbetsplatser ställer i de flesta fall glatt upp, och det finns en uppsjö aktörer som gärna vill in i skolan och arbeta med det entreprenöriella lärandet eller bli en del av undervisningen (ibland så många att lärarna inte hinner sålla och välja). Vissa centrala val är därför en arbetsbesparande fördel, men beslut och idéer som aldrig implementeras i verksamheten eller som inte passar in i verksamheten eftersom de fattats av någon som inte arbetar i den är snarast kontraproduktiva. Kanske sker detta även när alla arbetar med bra saker men på parallella spår utan att samarbeta. Här behövs också någon form av sammanförande faktor, något som jag kommer att försöka agera som de närmsta 1,5 åren. Samtidigt kan jag omöjligt göra detta ensam, men ett halvår efter att jag börjat med uppdraget är jag långt ifrån ensam! Ett nätverk har börjat ta form, ett nätverk som jag hoppas kan fortsätta utvecklas och förändra skolsituationen för många elever i Halmstad och Halland.

Allt det här är egentligen ganska självklart. Det är inga svåra ekvationer, ingen fantastiskt nyskapande slutsats. Precis som när det handlar om att gå ner i vikt finns det inte heller någon supermetod som enkelt och lätt löser alla problem, även om det ibland kanske kan verka så i reklamen. Det viktiga är att faktiskt göra, genomföra, kämpa med det enkla som ibland kan upplevas som svårt och tungt när det ska göras samtidigt som allt annat, men som i slutänden faktiskt ger mer energi och gör allt det andra lättare.

Idag har jag haft möte med Cecilia Persson på Gullbrandstorpsskolan och Paul Conradsson på Trönningeskolan. Det första mötet handlade om ett projekt vi ska dra igång tillsammans för att få ut elever på teknikföretag och det andra handlade om hur jag kan vara med i det fortsatta arbetet med det koncept som Paul har arbetat fram på Trönninge där elever får vara ute på företag och sedan arbeta med en uppgift kopplad till företagets verksamhet samt en presentation av själva företaget, vilket leder fram till en mässa där eleverna får visa upp sina resultat. Jag tycker konceptet är fantastiskt bra och något som borde spridas! I Getinge arbetar man med ett mycket liknande upplägg och där kommer jag också vara med och arbeta under våren. Dessutom är jag nu på gång att samarbeta med lärarna på Kvibilleskolan kring ett spännande Smil(e)-projekt där jag kommer att försöka hålla lite i omvärldsdelen. Mer om detta senare!

Nytt år, nya idéer, nya möjligheter. Jag jobbar hårt med uppstart nu och bokar in möten för fullt, och nu är det inte möten som handlar om att diskutera abstrakta möjligheter längre utan konkreta skolprojekt. Det känns riktigt kul!!