Att balansera på alla nivåer samtidigt
I onsdags var jag och pratade lite med Klas Jacobsson på Region Halland om mitt nya uppdrag som handlar om att samordna en regional grupp som ska arbeta med nya sätt att samverka med arbetslivet. En sak som Klas trycker på och som är oerhört viktig är att inte börja om från början. Vi ska i gruppen utgå från det som redan är gjort, till exempel i Företagsamt Halland. Sedan åkte jag på nätverksträff med Entris 2.0, där det var mycket intressanta diskussioner kring samordning. Vår föreläsare kom från Hultsfred, där det finns en färdig modell med en heltidsanställd samordnare som styr olika grupper och ser till att arbetet flyter men sällan är inblandad i de aktiviteter som faktiskt sker med eleverna. Det var många olika grupper och detta i vad vår föreläsare påpekade var en väldigt liten kommun. Frågan är hur man ska göra – för alla måste ju med! Elever, lärare, rektorer, skolchefer, förvaltningschefer, politiker, tjänstemän, företagare, företrädare för organisationer, alla måste på något sätt in i samma struktur och samverka från samma plattform, men utan att organisationen blir en stelbent byråkrati. Inte lätt! Det är något som jag kommer få sätta tänderna i många gånger de närmsta månaderna…
Sedan är det ju så att oavsett vilken nivå man befinner sig på eller vilken titel man har är det synsättet på kunskap och på lärande som avgör hur det fungerar med samverkan. Det är ju inte en slump att samtliga skolor som presenterade sig på den tvärvetenskapliga konferensen arbetade mot närsamhället – även om de inte påpekade det i sina presentationer, det framkom mer som en bisak – för det är en bisak för dem! Ett verktyg för att uppnå lärandet, och ett mycket viktigt verktyg, men fortfarande ett verktyg. Något som används för att det självklart höjer kvalitén på utbildningen. Ibland när jag tittar på hur skolan fortsätter i samma tröga spår och vägrar prova något nytt blir jag fruktansvärt frustrerad. Som Einstein sa: Att göra samma sak och förvänta sig ett annat resultat är vansinne! Ju längre jag arbetar med detta desto mer inser jag att roten till alla problem inte ligger i kommunikationen, i tiden, i resurserna eller i något annat praktiskt problem utan i de antaganden som finns på alla olika nivåer om vad skolan ”måste” vara och stå för. Och de antagandena som gör att samverkan inte fungerar går oftast stick i stäv med vad våra styrdokument egentligen säger om vi bara läser dem!
Dock kan jag villigt erkänna att jag själv sett samarbete mellan ämnen, samverkan med närsamhället och elevdemokratiska arbetsformer som hinder för utbildningen som ju jag ska ”ge” till mina elever från tid till annan, innan jag vaknade upp och tänkte efter. Det gick väldigt fort efter att jag kom ut som färdig lärare, men när lärarstudenter som har ett halvår kvar inte riktigt vet vad entreprenöriellt lärande är kanske det inte är så underligt att jag för fem år sedan inte insåg vinsterna i det. Därför måste högskolan med i arbetet, och det hoppas jag verkligen få vara med och bygga upp! Jag vill se en röd tråd från förskola till gymnasium, påbyggt med lärarutbildningen som pumpar ut nya, kreativa och väl förberedda lärare som har gott om verktyg för att ge eleverna en bättre utbildning. Den visionen gör mig lite varm i hjärtat… och jag vet också att lärarutbildningen redan idag arbetar hårt med att förbättras och jag vet också att även om jag klagade en del när jag gick där själv kan jag nu se att jag faktiskt fick med mig en hel del därifrån. Vi börjar långt ifrån från noll även om högskolorna i allmänhet inte är bra på att få med just det entreprenöriella lärandet i lärarutbildningen.
Idag har jag suttit och arbetat lite med faktisk, elevnära, verksamhet! Mina två första projekt som jag ska få vara med och arbeta med tillsammans med Getingeskolan respektive Gullbrandstorpsskolan har fått lite tid av mig idag och jag hoppas verkligen båda två projekten blir av och leder till fler projekt. Det där med att få med alla nivåer – lärare, rektorer, skolchefer och förvaltningschefer – gäller ju inte bara i kommunikationen och utvecklingen utan även för mig i det rent praktiska arbetet. Jag hoppas att efter jul vara ute ännu mer i verksamheterna och ”bli smutsig om fingrarna”.
Sedan är det ju så att oavsett vilken nivå man befinner sig på eller vilken titel man har är det synsättet på kunskap och på lärande som avgör hur det fungerar med samverkan. Det är ju inte en slump att samtliga skolor som presenterade sig på den tvärvetenskapliga konferensen arbetade mot närsamhället – även om de inte påpekade det i sina presentationer, det framkom mer som en bisak – för det är en bisak för dem! Ett verktyg för att uppnå lärandet, och ett mycket viktigt verktyg, men fortfarande ett verktyg. Något som används för att det självklart höjer kvalitén på utbildningen. Ibland när jag tittar på hur skolan fortsätter i samma tröga spår och vägrar prova något nytt blir jag fruktansvärt frustrerad. Som Einstein sa: Att göra samma sak och förvänta sig ett annat resultat är vansinne! Ju längre jag arbetar med detta desto mer inser jag att roten till alla problem inte ligger i kommunikationen, i tiden, i resurserna eller i något annat praktiskt problem utan i de antaganden som finns på alla olika nivåer om vad skolan ”måste” vara och stå för. Och de antagandena som gör att samverkan inte fungerar går oftast stick i stäv med vad våra styrdokument egentligen säger om vi bara läser dem!
Dock kan jag villigt erkänna att jag själv sett samarbete mellan ämnen, samverkan med närsamhället och elevdemokratiska arbetsformer som hinder för utbildningen som ju jag ska ”ge” till mina elever från tid till annan, innan jag vaknade upp och tänkte efter. Det gick väldigt fort efter att jag kom ut som färdig lärare, men när lärarstudenter som har ett halvår kvar inte riktigt vet vad entreprenöriellt lärande är kanske det inte är så underligt att jag för fem år sedan inte insåg vinsterna i det. Därför måste högskolan med i arbetet, och det hoppas jag verkligen få vara med och bygga upp! Jag vill se en röd tråd från förskola till gymnasium, påbyggt med lärarutbildningen som pumpar ut nya, kreativa och väl förberedda lärare som har gott om verktyg för att ge eleverna en bättre utbildning. Den visionen gör mig lite varm i hjärtat… och jag vet också att lärarutbildningen redan idag arbetar hårt med att förbättras och jag vet också att även om jag klagade en del när jag gick där själv kan jag nu se att jag faktiskt fick med mig en hel del därifrån. Vi börjar långt ifrån från noll även om högskolorna i allmänhet inte är bra på att få med just det entreprenöriella lärandet i lärarutbildningen.
Idag har jag suttit och arbetat lite med faktisk, elevnära, verksamhet! Mina två första projekt som jag ska få vara med och arbeta med tillsammans med Getingeskolan respektive Gullbrandstorpsskolan har fått lite tid av mig idag och jag hoppas verkligen båda två projekten blir av och leder till fler projekt. Det där med att få med alla nivåer – lärare, rektorer, skolchefer och förvaltningschefer – gäller ju inte bara i kommunikationen och utvecklingen utan även för mig i det rent praktiska arbetet. Jag hoppas att efter jul vara ute ännu mer i verksamheterna och ”bli smutsig om fingrarna”.
Kommentarer
Trackback
