2011-10-05: Nu snurrar det fort!
Förra veckan sprang jag runt så mycket att jag inte tog mig tid att sätta mig vid bloggen. Det får inte upprepas om jag nu ska samla på mig lite läsare!! Det är viktigt i bloggar, precis som i alla kommunikationssammanhang, att ha uppföljning och aktuell information hela tiden. Då kan ju inte den som ska inspirera andra själv misslyckas med detta.
På tal om det – jag har smått chockats av lärare som tar över elevbeteenden. Vad är det som gör att lärare inte kommer i tid, pratar under föreläsningar eller för den delen inte ringer upp ett företag de lovat ringa? Naturligtvis är ”lärare” här lika generellt som ”elev” är, det finns många fantastiska underbara energiknippen till lärare som jag har haft förmånen att träffa. Men det finns också de som inte orkar, har stöd uppifrån, hinner eller bryr sig tillräckligt mycket för att ta tillvara på möjligheterna som finns. Om mina elever hade betett sig på detta sätt hade jag frågat mig ”varför”? Varför gör de detta val? När vi hittar svaret på den frågan kan vi också hitta lösningen. En del av de här svaren börjar nu formulera sig klarare och klarare i mitt huvud efter fantastiskt inspirerande möten med t.ex. Ung Vision i Varberg (tack för i torsdags!). Idag har jag suttit i Helsingborg och pratat med kreativa och inspirerande Lena Salomonsson på STEPS, Ingrid Thuresson som jag vill bli som när jag blir stor (vilken häftig människa och projektledare!) och Gerhard Gunnarsson från ENTRIS 2.0, som kan bli en riktigt bra samarbetspartners.
Koncepten och idéerna haglar, med andra ord, men då kommer vi till stötestenen som tycks ha varit densamma under många år: Hur får vi kommunikationen, överenskommelserna, samarbetet tydligt för båda parter och enkelt för båda parter? Om vi nu gör fina strategier, enkla handböcker och klara koncept att bara använda dagen efter – hur får vi intresset för dem och efterfrågan på dem att höjas? Det är inget litet uppdrag, och det är nog först nu jag börjar förstå vad de egentliga problemen egentligen är. Möjligheterna är dock enorma… och ännu så länge har jag en hel del tid kvar. Det ska bli spännande att se vart jag landar till slut, och vart alla sidospår beger sig. När man befinner sig i de kreativa sammanhang jag får göra i min tjänst som samordnare dyker det titt som tätt upp idéer som kan bära långt in i framtiden, idéer som jag hoppas jag snart kan berätta mer om eftersom de är på väg att förverkligas!
På tal om det – jag har smått chockats av lärare som tar över elevbeteenden. Vad är det som gör att lärare inte kommer i tid, pratar under föreläsningar eller för den delen inte ringer upp ett företag de lovat ringa? Naturligtvis är ”lärare” här lika generellt som ”elev” är, det finns många fantastiska underbara energiknippen till lärare som jag har haft förmånen att träffa. Men det finns också de som inte orkar, har stöd uppifrån, hinner eller bryr sig tillräckligt mycket för att ta tillvara på möjligheterna som finns. Om mina elever hade betett sig på detta sätt hade jag frågat mig ”varför”? Varför gör de detta val? När vi hittar svaret på den frågan kan vi också hitta lösningen. En del av de här svaren börjar nu formulera sig klarare och klarare i mitt huvud efter fantastiskt inspirerande möten med t.ex. Ung Vision i Varberg (tack för i torsdags!). Idag har jag suttit i Helsingborg och pratat med kreativa och inspirerande Lena Salomonsson på STEPS, Ingrid Thuresson som jag vill bli som när jag blir stor (vilken häftig människa och projektledare!) och Gerhard Gunnarsson från ENTRIS 2.0, som kan bli en riktigt bra samarbetspartners.
Koncepten och idéerna haglar, med andra ord, men då kommer vi till stötestenen som tycks ha varit densamma under många år: Hur får vi kommunikationen, överenskommelserna, samarbetet tydligt för båda parter och enkelt för båda parter? Om vi nu gör fina strategier, enkla handböcker och klara koncept att bara använda dagen efter – hur får vi intresset för dem och efterfrågan på dem att höjas? Det är inget litet uppdrag, och det är nog först nu jag börjar förstå vad de egentliga problemen egentligen är. Möjligheterna är dock enorma… och ännu så länge har jag en hel del tid kvar. Det ska bli spännande att se vart jag landar till slut, och vart alla sidospår beger sig. När man befinner sig i de kreativa sammanhang jag får göra i min tjänst som samordnare dyker det titt som tätt upp idéer som kan bära långt in i framtiden, idéer som jag hoppas jag snart kan berätta mer om eftersom de är på väg att förverkligas!
Kommentarer
Trackback
