Samverka med ett SMIL(e)

När två världar möts är det viktigt att vara medveten om vad motparten inte har förförståelse för och behöver veta för att känna sig bekväma i situationen. Jag vet som lärare att det jag tror att jag kommunicerat (till eleverna) inte alltid är det de hört och att det jag ser som självklart inte alls är självklart för dem. Under mina lärarår har min förmåga och min strategi i kommunikationen utvecklats enormt. I mitt arbete som samordnare har jag insett att samma utveckling som jag varit med om i mötet mellan lärare och elev behöver komma till i mötet mellan skola och närsamhälle. Det behövs en strukturerad plan där alla parter är fullt medvetna och fullt överens om syftet med samverkan, vilka förväntningar som ställs på respektive medverkande och hur processen kommer att gå till steg för steg.

Tyvärr uttrycker flera företagare jag träffat att processen tycks vara ogenomtänkt och att de inte känner sig uppskattade eller välkomna när de söker samarbeten med skolan. Samtidigt kämpar lärare ute på skolorna med att få ihop samarbeten på övertid eftersom de inte får tid avsatt för detta men ändå känner att det är så värdefullt att de inte kan låta bli att söka möjligheterna. Dels handlar det med andra ord om arbetsformer och att hitta projekt där den tid som krävs finns för de som är inblandade, och dels om en klar kommunikation. Den första delen kräver, tror jag, framförallt rektorer och chefer som är aktiva, engagerade och deltar i arbetet med utbyten. De som gör själva jobbet måste ha stöd i den struktur de befinner sig i (vilket också är en av grunderna för SMIL(e)-projektet i helhet). Den andra delen handlar om smörjmedel och det är här jag kommer in. Strategierna för samarbete bör innehålla dokument, databaser och webbplatser som förenklar och styr samarbetena, så att två verksamheter som är främmande för varandra får en gemensam grund att stå på. Frågan är dock hur detta blir en genväg istället för en omväg – hur verklighetens krav och behov kan styra uppkomsten av smörjmedel. Samverka.nu är ett bra exempel på ett verktyg som inte är direkt efterfrågat av de intressenter som tanken är att det ska innehålla. Kanske vill intressenterna egentligen ha verktyget, men vet inte om det, eller kanske blir det ännu ett ställe att logga in på och administrera, ännu ett steg i att-göra-listan som bara växer och till slut aldrig omsätts i handling. Jag tror dock på en samlingsplats som knyter samman alla trådar, och jag tror samverka.nu kan bli en sådan samlingsplats. Om inte, behöver vi något annat istället som gör det enkla som blir svårt enkelt igen – som stöttar samarbeten som gör undervisningen lättare och sparar tid samtidigt som vi uppfyller vad som står i våra nya styrdokument.