Sammanfattning av terminen
Nu börjar det närma sig jul - och slutet av min första termin som samordnare. Det har varit en omtumlande resa och idag har jag skrivit en bra bit på min slutrapport som jag försöker fokusera på hur jag ska bygga vidare på resultaten jag lyckats med hittills. Jag har inte tackat nej till många erbjudanden men den här veckan fick jag tacka nej, efter att jag först lovat att komma vilket alltid är pinsamt, till Made By Kungsbacka. Jag hoppas att de får många besökare och att det blir fantastiskt i morgon även utan mig. Ibland är det lite slitsamt att sitta på flera stolar! Ett av de stora problemen med samordnandet är just att flera olika uppdrag ska sammansmälta i en helhet där alla vinner på det, och det är inte alltid lätt att ha den överblicken. När jag sitter och skriver känner jag mig ändå ganska nöjd med att ha hunnit med så pass mycket som jag har hunnit och med planerna för framtiden. Förhoppningsvis lyckas jag sätta ett rejält fotavtryck som blir kvar efter att jag slutar om ett och ett halvt år. Tiden går fort!
Jag önskar er alla en kreativ och entreprenöriell advent!
Nästa vecka ska jag få hälsa på i Trönninge för att se hur deras arbete med systerföretag fungerar. Den här veckan har jag diskuterat med lärare på Sturegymnasiet om att låta deras medieelever göra en dokumentär om mässan som elever på Getingeskolan ska genomföra i vår, en mässa som jag kommer att vara med och arrangera. Nästa termin har jag tänkt att ge mig ut på mer strukturerad turné på olika skolor för att presentera mig och vad jag kan göra, nu när jag själv vet lite vad jag kan göra :) Då kommer jag också få tillfällen att lära känna ännu fler av alla eldsjälar till lärare, rektorer och övrig personal som gör skolan till en dynamisk plats, något som är så otroligt viktigt i dagens verklighet, "där förändringen är det konstanta tillståndet och det enda som man kan vara säker på." (KomTek, Skolutveckling genom Entreprenörskap, s.6).
Jag önskar er alla en kreativ och entreprenöriell advent!
Att balansera på alla nivåer samtidigt
I onsdags var jag och pratade lite med Klas Jacobsson på Region Halland om mitt nya uppdrag som handlar om att samordna en regional grupp som ska arbeta med nya sätt att samverka med arbetslivet. En sak som Klas trycker på och som är oerhört viktig är att inte börja om från början. Vi ska i gruppen utgå från det som redan är gjort, till exempel i Företagsamt Halland. Sedan åkte jag på nätverksträff med Entris 2.0, där det var mycket intressanta diskussioner kring samordning. Vår föreläsare kom från Hultsfred, där det finns en färdig modell med en heltidsanställd samordnare som styr olika grupper och ser till att arbetet flyter men sällan är inblandad i de aktiviteter som faktiskt sker med eleverna. Det var många olika grupper och detta i vad vår föreläsare påpekade var en väldigt liten kommun. Frågan är hur man ska göra – för alla måste ju med! Elever, lärare, rektorer, skolchefer, förvaltningschefer, politiker, tjänstemän, företagare, företrädare för organisationer, alla måste på något sätt in i samma struktur och samverka från samma plattform, men utan att organisationen blir en stelbent byråkrati. Inte lätt! Det är något som jag kommer få sätta tänderna i många gånger de närmsta månaderna…
Sedan är det ju så att oavsett vilken nivå man befinner sig på eller vilken titel man har är det synsättet på kunskap och på lärande som avgör hur det fungerar med samverkan. Det är ju inte en slump att samtliga skolor som presenterade sig på den tvärvetenskapliga konferensen arbetade mot närsamhället – även om de inte påpekade det i sina presentationer, det framkom mer som en bisak – för det är en bisak för dem! Ett verktyg för att uppnå lärandet, och ett mycket viktigt verktyg, men fortfarande ett verktyg. Något som används för att det självklart höjer kvalitén på utbildningen. Ibland när jag tittar på hur skolan fortsätter i samma tröga spår och vägrar prova något nytt blir jag fruktansvärt frustrerad. Som Einstein sa: Att göra samma sak och förvänta sig ett annat resultat är vansinne! Ju längre jag arbetar med detta desto mer inser jag att roten till alla problem inte ligger i kommunikationen, i tiden, i resurserna eller i något annat praktiskt problem utan i de antaganden som finns på alla olika nivåer om vad skolan ”måste” vara och stå för. Och de antagandena som gör att samverkan inte fungerar går oftast stick i stäv med vad våra styrdokument egentligen säger om vi bara läser dem!
Dock kan jag villigt erkänna att jag själv sett samarbete mellan ämnen, samverkan med närsamhället och elevdemokratiska arbetsformer som hinder för utbildningen som ju jag ska ”ge” till mina elever från tid till annan, innan jag vaknade upp och tänkte efter. Det gick väldigt fort efter att jag kom ut som färdig lärare, men när lärarstudenter som har ett halvår kvar inte riktigt vet vad entreprenöriellt lärande är kanske det inte är så underligt att jag för fem år sedan inte insåg vinsterna i det. Därför måste högskolan med i arbetet, och det hoppas jag verkligen få vara med och bygga upp! Jag vill se en röd tråd från förskola till gymnasium, påbyggt med lärarutbildningen som pumpar ut nya, kreativa och väl förberedda lärare som har gott om verktyg för att ge eleverna en bättre utbildning. Den visionen gör mig lite varm i hjärtat… och jag vet också att lärarutbildningen redan idag arbetar hårt med att förbättras och jag vet också att även om jag klagade en del när jag gick där själv kan jag nu se att jag faktiskt fick med mig en hel del därifrån. Vi börjar långt ifrån från noll även om högskolorna i allmänhet inte är bra på att få med just det entreprenöriella lärandet i lärarutbildningen.
Idag har jag suttit och arbetat lite med faktisk, elevnära, verksamhet! Mina två första projekt som jag ska få vara med och arbeta med tillsammans med Getingeskolan respektive Gullbrandstorpsskolan har fått lite tid av mig idag och jag hoppas verkligen båda två projekten blir av och leder till fler projekt. Det där med att få med alla nivåer – lärare, rektorer, skolchefer och förvaltningschefer – gäller ju inte bara i kommunikationen och utvecklingen utan även för mig i det rent praktiska arbetet. Jag hoppas att efter jul vara ute ännu mer i verksamheterna och ”bli smutsig om fingrarna”.
Sedan är det ju så att oavsett vilken nivå man befinner sig på eller vilken titel man har är det synsättet på kunskap och på lärande som avgör hur det fungerar med samverkan. Det är ju inte en slump att samtliga skolor som presenterade sig på den tvärvetenskapliga konferensen arbetade mot närsamhället – även om de inte påpekade det i sina presentationer, det framkom mer som en bisak – för det är en bisak för dem! Ett verktyg för att uppnå lärandet, och ett mycket viktigt verktyg, men fortfarande ett verktyg. Något som används för att det självklart höjer kvalitén på utbildningen. Ibland när jag tittar på hur skolan fortsätter i samma tröga spår och vägrar prova något nytt blir jag fruktansvärt frustrerad. Som Einstein sa: Att göra samma sak och förvänta sig ett annat resultat är vansinne! Ju längre jag arbetar med detta desto mer inser jag att roten till alla problem inte ligger i kommunikationen, i tiden, i resurserna eller i något annat praktiskt problem utan i de antaganden som finns på alla olika nivåer om vad skolan ”måste” vara och stå för. Och de antagandena som gör att samverkan inte fungerar går oftast stick i stäv med vad våra styrdokument egentligen säger om vi bara läser dem!
Dock kan jag villigt erkänna att jag själv sett samarbete mellan ämnen, samverkan med närsamhället och elevdemokratiska arbetsformer som hinder för utbildningen som ju jag ska ”ge” till mina elever från tid till annan, innan jag vaknade upp och tänkte efter. Det gick väldigt fort efter att jag kom ut som färdig lärare, men när lärarstudenter som har ett halvår kvar inte riktigt vet vad entreprenöriellt lärande är kanske det inte är så underligt att jag för fem år sedan inte insåg vinsterna i det. Därför måste högskolan med i arbetet, och det hoppas jag verkligen få vara med och bygga upp! Jag vill se en röd tråd från förskola till gymnasium, påbyggt med lärarutbildningen som pumpar ut nya, kreativa och väl förberedda lärare som har gott om verktyg för att ge eleverna en bättre utbildning. Den visionen gör mig lite varm i hjärtat… och jag vet också att lärarutbildningen redan idag arbetar hårt med att förbättras och jag vet också att även om jag klagade en del när jag gick där själv kan jag nu se att jag faktiskt fick med mig en hel del därifrån. Vi börjar långt ifrån från noll även om högskolorna i allmänhet inte är bra på att få med just det entreprenöriella lärandet i lärarutbildningen.
Idag har jag suttit och arbetat lite med faktisk, elevnära, verksamhet! Mina två första projekt som jag ska få vara med och arbeta med tillsammans med Getingeskolan respektive Gullbrandstorpsskolan har fått lite tid av mig idag och jag hoppas verkligen båda två projekten blir av och leder till fler projekt. Det där med att få med alla nivåer – lärare, rektorer, skolchefer och förvaltningschefer – gäller ju inte bara i kommunikationen och utvecklingen utan även för mig i det rent praktiska arbetet. Jag hoppas att efter jul vara ute ännu mer i verksamheterna och ”bli smutsig om fingrarna”.
Full fart!
I onsdags gjorde jag två workshops tillsammans med ambassadörer för kvinnligt företagande, en för lärarstudenter och en för nior. Måste berätta mer om detta, det var superkul!
Nu befinner jag mig på konferens om tvärvetenskapligt arbete, vilket möjliggör för eleverna att arbeta med uppgifter utanför skolan. Har också träffat skolledare i en skola där naturvetenskapsprogrammet har ett mycket stort samarbete med Eurofins, ett av de största analysföretagen, vilket jag ska få veta mer om.
Precis som lärare som arbetar tvärvetenskapligt säger om sitt jobb, säger jag om mitt: Jag lär mig så väldigt mycket själv. Saker som jag aldrig förstått mig på är helt plötsligt helt förståeliga - och roliga!
Full fart, med andra ord!
2011-11-02: Igår orten med sting, idag storstan!
Igår var jag ute och presenterade mig för lärare som hade studiedag på Getingeskolan. Jag fick också en pratstund med rektor Stefan Ottosson kring den spännande omvärldsmässan som jag förhoppningsvis ska få var med och utveckla konceptet kring framöver. Den kan bli ett fantastiskt gott exempel på hur samverkan kan användas för att följa läroplanen och höja kvalitén i undervisningen. Ser fram emot att fortsätta med detta!
Idag har jag spenderat en hel dag med att öva på min norska och danska eftersom jag har haft möte med Kerstin Laue från NHO och mina Smil(e)-kollegor Hans-Ole Dyrseth, Håkan Cajander och inbjudande Niels Bo Christensen i Göteborg. Kerstin har arbetat med de frågor jag håller på med i många år och diskussionerna gav mig nya perspektiv och därmed nya arbetsuppgifter. Det handlar om att få en konkret strategi som fungerar både för att inspirera till samarbeten och för att strukturera dem så att de fungerar i win/winperspektivet. Vi diskuterade också skolledarens viktiga roll för att över huvud taget kunna genomföra väl fungerande samarbeten mellan skola och närsamhälle. Det är nödvändigt att ha pådrivande personer på alla nivåer från politiker via förvaltningschefer och rektorer ”ner” till läraren – ”ner” inom citationstecken eftersom det är läraren som faktiskt gör arbetet, så kanske borde man säga upp till läraren istället. Jag läste någonstans att en bra chef är den som ser sig som sina anställdas betjänt, det vill säga se till att de som gör arbetet får de absolut bästa förutsättningarna. Detta borde gälla för de som styr lärare, men är även något vi lärare kan tänka på i relationen till eleverna. Kanske är inte vi lärare där för att styra över eleverna utan för att stötta dem i deras utveckling – för visst sker lärandet hos eleverna, inte hos oss? Undervisningen är ett medel, inte ett självändamål, precis som samverkan är ett medel för att nå högre kvalité i lärandet, inte ett mål i sig.
Idag har jag spenderat en hel dag med att öva på min norska och danska eftersom jag har haft möte med Kerstin Laue från NHO och mina Smil(e)-kollegor Hans-Ole Dyrseth, Håkan Cajander och inbjudande Niels Bo Christensen i Göteborg. Kerstin har arbetat med de frågor jag håller på med i många år och diskussionerna gav mig nya perspektiv och därmed nya arbetsuppgifter. Det handlar om att få en konkret strategi som fungerar både för att inspirera till samarbeten och för att strukturera dem så att de fungerar i win/winperspektivet. Vi diskuterade också skolledarens viktiga roll för att över huvud taget kunna genomföra väl fungerande samarbeten mellan skola och närsamhälle. Det är nödvändigt att ha pådrivande personer på alla nivåer från politiker via förvaltningschefer och rektorer ”ner” till läraren – ”ner” inom citationstecken eftersom det är läraren som faktiskt gör arbetet, så kanske borde man säga upp till läraren istället. Jag läste någonstans att en bra chef är den som ser sig som sina anställdas betjänt, det vill säga se till att de som gör arbetet får de absolut bästa förutsättningarna. Detta borde gälla för de som styr lärare, men är även något vi lärare kan tänka på i relationen till eleverna. Kanske är inte vi lärare där för att styra över eleverna utan för att stötta dem i deras utveckling – för visst sker lärandet hos eleverna, inte hos oss? Undervisningen är ett medel, inte ett självändamål, precis som samverkan är ett medel för att nå högre kvalité i lärandet, inte ett mål i sig.
